Vad jag har saknat DN:s bilaga Boklördag. Den har nämligen haft jullångledigt. Men nu är den tillbaka och en boknörd som jag kurar gladeligen ihop sig i soffan med en kopp te och njuter av veckans lilla bokhöjdpunkt. Recensioner, författarporträtt, boktips och annan bokrelaterad läsning. Som lördagsgodis alltså, fast man inte riskerar att förstöra tänderna. Möjligtvis synen.
Topplistan för vecka 3 är fullspäckad av intressanta titlar. Jag noterar att den innehåller tre svenska böcker som har en gemensam nämnare, nämligen livet och resan mot döden. Det är Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna, Carl-Henning Wijkmarks Stundande natten och Peter Kihlgårds Kicki & Lasse (min recension av den finns här). De två första är, så vitt jag har förstått, poetiska skilldringar av männinskans sista tid innan avresan till evigheten, tydligen mycket vackert skrivna. Wijkmark belönades ju till och med med Augustpriset. Den tredje, Kicki & Lasse, betecknas som kärleksroman, inte som en roman om döden. MEN den börjar ju i slutet, med döden. Finns det en trend att ana?
Det finns så mycket bra böcker att läsa hela tiden och nya titlar tillkommer oavbrutet. Vad göra? Jag kan ju inte köpa alla böcker jag är nyfiken på (tex Nemirovskis Ensamhetens vin som också är med på topplistan), jag hinner ju för sjuton knappt läsa de jag redan har. Det är så frustrerande. Ett i-landsproblem i nötskal, fast ett trevligt sådant. Pö om pö verkar vara en bra strategi. Det går ju inte att stressa för läsningens skull, hur skulle det se ut?!
En annan bok som finns på topplistan denna vecka är Sigmund Freuds Konst & Litteratur. Den vill jag nog inte läsa. Är inte så intresserad av att ta del av Freuds psykoanalys med kända (konst)verk som objekt på analyssoffan. Det kan lätt bli för mycket, är jag rädd.
