tisdag, januari 29, 2008

Noveller

Det är sällan jag läser noveller, bara om jag råkar snubbla över dem, ingen genre som jag målmedvetet söker mig till. Idag har jag läst två stycken och båda av samma författare: Eric-Emmanuel Schmitt. Sitt tysktklingande namn till trots är han fransman. Den ena novellen heter Monsieur Ibrahim och koranens blommor och den andra Oscar och den rosa damen och var och en är en egen liten pocketbok på 69 respektive 94 sidor. Till utseende påminner novellböckerna om presentböcker och jag tycker att de faktiskt lämpar sig alldeles utmärkt som små presenter, kanske i stället för en blomma. Båda, på var sitt unika sätt, behandlar ämnet vad det innebär att vara människa och människans förhållande till det gudomliga. Det gemensamma för båda novellerna är att huvudpersonen är en pojke i tioårsåldern som knyter känslomässiga band till en vuxen och denne vuxen får stor betydelse i pojkens liv. Utöver det är de helt olika varandra. Men det är inga barnböcker, inte alls, tvärtom. På ett lättsamt och humoristiskt språk ställer Eric-Emmanuel Schmitt viktiga och dödsallvarliga frågor och söker besvara dem. Det är pittoreska och rörande berättelser, de nyper tag i en och vill inte släppa. Små originella konstverk till berättelser, det är vad de är.

I Monsieur Ibrahim och koranens blommor blir en tolvårig judisk pojke vän med den gamle arabiske butiksinnehavaren på gatan Rue Bleue som inte alls är blå och ordet arab betyder "natt- och söndagsöppet i butiksbranschen". Första meningen lyder som följer:
"När jag var elva år slog jag sönder min gris och gick till hororna." Jag lovar att novellen bjuder på överraskningar och bjuder till skratt.

Oscar och den rosa damen kan tyckas vara sorglig eftersom den handlar om tioårige Oscar som är svårt sjuk i cancer och både han och hans omgivning vet att det inte längre finns något hopp kvar, men den är inte sorglig. Den är varm, kärleksfull och humoristisk. Tack vare Mamie Rose, rosa damen, upplever Oscar tolv dagar fulla av liv, fast de är hans sista. Genom att föreställa sig att varje dag är som tio år lyckas han uppleva puberteten, gifta sig, få fyrtioårskris och bli gammal och trött. Och varje dag skriver han ett brev till Gud från barnsjukhuset - det är dessa brev som utgör novellen. Första brevet börjar: "Hej Gud! Jag heter Oscar, jag är tio år, jag har tuttat eld på katten, hunden, huset (jag tror till och med jag grillade guldfiskarna), och det här är första brevet jag skriver till dig för jag har inte haft tid tidigare för jag har gått i skolan." Visst blir man sugen att läsa vidare?


*** Köp Oscar och den rosa damenBokus
*** Köp Monsieur Ibrahim och koranens blommor Bokus

2 kommentarer:

Liz sa...

Jo, jag testar väl första inlämningen och kollar om jag kan hantera detta haha

Ivana Eklund sa...

Bra, vi ses i forumet.