lördag, januari 12, 2008

Kicki & Lasse

DN kallar den för en storartad kärleksroman , SVD för en lysande roman. Jag ville till en början inte svälja de överpositiva recensionerna helt utan vidare, var snarare avvaktande nyfiken inför läsningen av Kicki & Lasse av Peter Kihlgård. En kärleksroman, vad kan det vara så himla annorlunda med en sådan? Nu vet jag det. Nu tycker jag också att det är en mycket bra roman. Annorlunda. Okonventionell, inte banal, inte patetisk, inte rosaromantisk, inte billig, inte tråkig, inte förutsägbar.

Kicki och Lasse är båda i åldern femtio plus, de har levt tillsammans i tjugofem år, de har inte lyckats få några barn. Nyss har de flyttat in i en tjusig lägenhet. Lasse tillverkar och med stor framgång säljer amerikanska jeans som är mer amerikanska än de amerikanska, medan Kicki rör sig i intelektuella kretsar, men har tidigare jobbat med allt möjligt och varit till och med helikopterpilot. Hon har för vana, eller ovana, att byta jobb ungefär vartannat år. Lasse är den trogna typen, Kicki den otrogna. Hon hamnar lätt i destruktiva kärleksförhållanden fast hon egentligen inte vill annat än att leva med Lasse. Det blir gräl, separationer och återföreningar men ändå älskar de varandra ända in i döden, bokstavligen. Kicki har cancer.

"Undersökning på undersökning och hon hade fått något att spreja upp i näsan så att hon hamnade i klimakteriet, med vallningar och ännu större humörsvängningar och allt. Sen skulle mensen sättas igång och hon födas på nytt som könsvarelse och det skulle knullas på bestämda tider och skitjobbiga situationer där det var som om de mest blev generade av att älska. För att leka bort det tvångsmässiga i det hela hade han en gång smugit sig fram och rytande slängt sig över henne där hon låg hopkurad under täcket. Hon hade skrikit: Aj! Termometern! Du bröt av termometern. Glas. Kvicksilver. Hjälp! Och han hade väl vrålat Nej! och Förlåt! Och Det var inte meningen vad ska jag göra? och mötts av den där skeva blicken som i ett säkerställde honom som grundlurad. Och efter ett tag, när han pustat ut och hon bett om ursäkt : Men allvarligt, Lasse, vad tror du följderna skulle blivit om det verkligen hänt? Anal galvanism? Kunde inte låta bli, hans Kicki. Men det hade blivit lättare med könsumgänge på kommando efter det."

Berättelsen börjar med slutet och rör sig sedan steg för steg bakåt, man befinner sig här och nu och där och då, återblikar och olika berättarsynvinklar avlöser varandra utan att man för en enda sekund tappar bort sig i texten. Ibland berättar Kicki, ibland Lasse. Ibland som ett jag, ibland som ett du. De brukar berätta för varandra också, det blir ömsint och fint. Mycket skickligt skrivet alltsammans, känns inte konstigt alls

Det bästa med romanen Kicki & Lasse är språket, tycker jag. Det är lekfullt och lätt, författaren upplöser gärna meningsbyggnaden och jonglerar med ord. Vissa passager är hur roliga som helst, jag skrattar. Det underliggande allvaret i Lasses och Kickis relation piggas upp med pinsamma historier liknande den jag citerar här ovan, farsartade scener och sanslösa skrönor. Skildringar av erotiska lekar som Kicki och Lasse gärna ägnar sig åt spelar också en betydande roll för bilden av deras liv tillsammans. Liksom övriga personer som tillhör berättelsen, i synnerhet Lasses pappa och Kickis mamma.

Kicki & Lasse är underhållande från första till sista sidan och det är en kärleksroman som inte liknar någon annan, kommer i alla fall inte på något exempel. Kicki & Lasse är en berättelse som helt och hållet står på egna ben. Jag rekommenderar den varmt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Borde inte en kärleksroman handla om ... romantik? "Kicki och Lasse" är grovt tillyxade karaktärer - hon, en rolös, oförklarligt hatfylld megära, han, en toffelhjälte som av förklarliga skäl (hustruns ilska)blir alkoholist, men ändå lyckas driva ett framgångsrikt jeansföretag (märkligt, när alla jeans idag görs i Kina)... och alla dessa kroppsliga utsöndringar blir tröttsamma att läsa om.

Ivana Eklund sa...

Jag tycker inte att en kärleksroman måste handla om romantik. Livslång kärlek är inte heller romantisk, inte jämt och ständigt i alla fall. Romantiska kärleksromaner blir dessutom lätt stereotypa, eller?

Anonym sa...

Det är ingen kärleksroman. Det om att det är en kärleksroman är bara marknadsföring. Egentligen ville författaren skriva något sociologiskt och politiskt: ett pretentiöst verk om modernitet och ensamhet...