Bokfemma v 5

Veckans bokfemma handlar om filmatiserade böcker. Hm... Lite klurigt är det att välja fem bokfilmatiseringar som besitter "det lilla extra" för en själv. Anledningarna till "det lilla extra" varierar naturligtvis, kan vara allt på skalan från känslan av ett mästerverk till simpel underhållning med god skratt som följd. Dessutom finns det en uppsjö av filmer som bygger på böcker. Generellt tycker jag att boken är i nio fall av tio bättre än filmen. Kommer tyvärr inte på något exempel då filmen varit bättre, men garderar mig åtminstone genom att påstå att det kan hända. Det värsta scenariot är när filmmakarna får för sig att filamtisera en dålig bok tillika bästsäljare som inte kan bli annat än en usel film. Och här har jag ett exempel: Da Vinci koden. Jag ryser vid blotta tanken. Men tillbaka till bokfemman. Till slut gör jag ett ytterst subjektivt val.

1. Timmarna av Michael Cunningham. Fantastisk bok, fantastisk film. Gillar när tre livsöden vävs samman genom en berättelse, trots att huvudpersonerna lever sina liv åtskilda i både tid och rum (1990-tal i New York, 1949 i Los Angeles och 1929 i Bloomsbury utanför London). Den sammanhållande länken är Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway. Mycket skickligt gjort. Makalösa skådespelarinsatser av Julianne Moore, Meryl Streep och Nicole Kidman.

2 och 3. Utvandrana och Invandrarna av Vilhelm Moberg. Jag betraktar dessa två som en helhet. Någon motivering av varför jag väljer Mobergs böcker antar jag är onödig, hans plats här är självklar.

4. Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. Vad ska jag säga? Ja, jag erkänner att jag älskar Bridget Jones dagbok, både som bok och film. Mest som film. Alla har vi våra svagheter, man är inte mer än en människa eller hur.

5. Parfymen av Patrick Suskind. Jag läste boken första gången för 20 år sedan och blivit fast. Efter det blev det otaliga omläsningar, inte minst för att jag skrivit min d-uppsats i tyska om den för sju år sedan. Rubriken var Das Parfum - eine Parodie? Och slutsats? Att Parfymen är en parodi på den tyska romantiken, vilket dock på intet vis minskar dess originalitet i samtida tyskspråkiga litteratur. Det var ett mycket spännande arbete och jag hade vansinnigt roligt medan jag höll på och skrev uppsatsen. Och så kom filmen förra året. Men vet du vad? Jag har ännu inte sett den. Jag ville först, men sen tog något emot. Jag tror att jag har skapat mig så många egna bilder i huvudet utifrån boken att jag inte vill få dem ändrade eller utraderade genom filmen. Sen tänker jag lite grann också att vad kan filmen ge mig som inte boken hade? Jag har kikat in i bokens innersta och filmen känns mera som en glansig yta. Fast någon gång kommer jag att se den, när den visas på tv. Det kan knappast dröja länge till.