onsdag, januari 23, 2008

Bokfemma v 4

Språket är veckans tema på bokfemman. Härligt härligt. Men svårt. Svårt i det avseende att jag inte klarar av att endast välja ut fem böcker (läs romaner). Därför gör jag det lätt för mig - eller lätt och lätt - och vänder mig till poesin. Poesi är ändå att betrakta som språkmagins högborg. Fast missförstå mig rätt - jag tänker varken på någon konkret diktasmlig eller en bestämd dikt. Jag tänker på Diktaren själv, hans eller hennes förmåga att trollbinda med ord. Jag väljer också att låta deras texter tala för sig själva genom att citera ett kort stycke.

1. Åsa Ericsdotter (ur Oskyld)

Jag minns:
hur jag böjde mig ner mot asfalten för att skrapa upp
mitt spruckna hjärta från marken, hur jag knöt dess skal
runt mina ögon för att slippa se det som höll på att döda
mig hur jag med mitt uppbrutna sköte sökte skyla dess
blodiga insida; jag minns, dör om han återvänder och
dör om jag faller tillbaka; min kärlek är är för stark för att överleva sig själv
det är mitt liv nu bara mitt
jag är ingens och hans
han förstörde mig och jag förstördee aldrig honom min
tårar av svart salt
(vattenfast mascara lämpad för lycka)
fläckade förtvivlan över hans tröja och jag vet inte om det gick bort i tvätten; sådant undrar jag lika mycket som jag undrar varför jag gav honom min kropp och min tveklöshet

ber du mig så dör jag för dig


2. T.S.Eliot (ur Dikter i svensk tolkning)

Ord rör sig, musik rör sig
blott i tiden; men det som endast lever
kan endast dö. Ord, när de talats
sträcker sig in i tystnaden. Endast genom formen, mönstret
kan ord eller musik uppnå orörlighet,
såsom en kinesisk kruka alltjämt
rör sig evigt i sin orörlighet
Ej violinens stillhet medan tonen varar,
ej endast detta, utan den samtidiga existensen,
eller säg att slutet föregår begynnelsen,
och slutet och begynnelsen fanns där alltid
före begynnelsen och efter slutet.
Och allt är alltid nu.


3. Bengt Jacobsson (ur Eftersom min lada brunnit ner kan jag nu se månen)

Min svaghet är min styrka, mitt mörker är mitt ljus,
min rädsla är mitt mod
Jag är min egen motsats, hur kan jag längta efter den ena
sidan utan att först besöka den andra?
För att älska styrka måste jag erfara svaghet. För att åtrå ljus
måste jag dväljas i mörker.
För att utveckla mod måste jag förlamas av rädsla.
Jag är själv det hinder jag måste överskrida
för att bli fri.
Min begränsning
är min möjlighet.


4. Kristina Lugn (ur Hej då, ha det så bra!)


Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsuppgift just nu
är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.

Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad.


5. Edith Södergran (ur Samlade Dikter)

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är

där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och
alltid skall älska.

1 kommentar:

Jonatan sa...

en av edith södergrans kanske finaste texter. Hon är verkligen unik inom den svenska lyriken