
Kristin Lavransdotter utspelar sig i Norge på 1300-talet och man följer hennes liv från vaggan till graven. Visst lever Kristin på medeltiden med allt vad det innebär, men hon är en stark kvinna som jag dessutom upplever som väldigt modern och tuff, jag känner igen hennes åsikter och värderingar från vår egen tid. Kristin vet vad hon vill och vågar kämpa för det, mot alla odds. Hon väljer hellre passionerad kärlek än lever i trygghet och välstånd med en man hon inte älskar.
Kristin är dotter till storbonden Lavrans och hans hustru Ragnhild, och det är pappas flicka hon är. Lavrans älskar sin dotter villkorslöst och behandlar henne med respekt, medan modern är lite svår att ty sig till.
När Kristin är femton år är det meningen att hon ska giftas bort med Simon, men honom vill hon inte ha, fast han är snäll och älskar henne. Problemet är att medan Kristin sitter i klostret och väntar på detta eventuella giftermål, blir hon stormförälskad i Erlend. Erlend är snygg och charmig men opålitlig som livspartner, en typisk romantisk hjälte. Bland annat har han redan två barn med en annan gift kvinna och gör även Kristin med barn. Det blir ett passionerat och stormigt kärleksförhållande de emellan hela livet ut, de kan varken leva med eller utan varandra. Simon gifter sig slutligen med Kristins syster, Erlend hamnar i fängelset för förrädderi. Så ser upptackten till denna berättelse ut. Mer spännande och invecklat kan det knappast bli.
Kristin Lavransdotter är inte bara en kvinno- och modersroman, inte bara en kärleksroman, inte bara en roman om ett far-och-dotter-förhållande. Den är mycket mer än så. Den är också en spännande historisk roman om livet i det medeltida Norge, i en tid då kristendomen växer sig allt större och politiska motsättningar i landet ökar, digerdöden kommer. Man läser om bondelivet, höga ätter och stora själar och Norges vackra natur. En läsupplevelse utöver det vanliga att förgylla långa mörka vinterkvällar med.