söndag, november 04, 2007

Tisdagarna med Morrie

Det är fortfarande Allhelgonahelgen, även om den nalkas slutet och det känns helt naturligt att plocka fram Tisdagarna med Morrie, denna sällsamt vackra bok om livet och döden.

"I den sydamerikanska regnskogen finns det en stam som kallas Desana och som ser världen som en bestämd mängd energi som flyter mellan allt levande. Därför måste varje födelse medföra ett dödsfall och varje dödsfall en ny födelse. På det viset förblir världens energi hel.

När Desanastammen jagar för att livnära sig vet de att de djur de dödar efterlämnar hål i den andliga källan. Men de tror att hålen fylls av Desanajägarnas själar när de dör. Om inga människor dog skulle inga fåglar eller fiskar födas. /.../ Vi alla är varelser i samma skog. Det vi tar måste vi fylla på. Det är inte mer än rätt."

Jag gillar den tanken, den är vacker och rogivande - att världen är energi. Citatet kommer från just Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Jag läste den första gången för drygt två år sedan och så fort jag läste ut sista sidan började jag om på sida ett. Exemplaret jag har hemma är fullt av understrykningar, noteringar och kommentarer och börjar bli ganska välanvänt, många sidor har fått åsneöron. Bland annat har jag skrivit att "om jag skulle bara få läsa en enda bok i mitt liv, så skulle jag önska att det var den här. Så mycket visdom, så mycket tröst, så mycket hopp, så mycket kärlek till livet och människorna."

Boken handlar om Mitch Alboms favoritprofessor, mentor och vän Morrie Schwartz och om deras tisdagsmöten. Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinne och inte heller hans lust att leva ända till slutet. Mitch bestämmer sig för att besöka sin gamle mentor varje tisdag, de får sammanlagt fjorton tisdagar tillsammans som de fyller med samtal om kärlek, äktenskap, föräldraskap, åldrande, känslor, förlåtelse, arbete, saknad och död. De kallar sig för tisdagsmänniskor. Hela boken är som en föräläsning i konsten att leva och i sin tur även i konsten att dö. Boken ger förtröstan och glädje som räcker långt efter att man läst ut den. För mig har den blivit livsviktig och jag återkommer till den hela tiden.

När Mitch frågar Morrie en dag vad han ska göra för att leva ett meningsfullt liv, ger professorn honom följande råd:

"Ägna dig åt att älska andra, ägna dig åt din närmaste omgivning och ägna dig åt att skapa något som ger dig mål och mening."

Några fler av Morries tankar, alltid så vackert formulerade:


"Älska varandra eller gå under."

"Det finns ingen erfarenhet som går upp mot ha barn. Det är allt. Ingenting kan ersätta det. Det kan man inte uppleva med vänner. Och inte med älskare. Om man vill känna hur det är att ha totalt ansvar för en annan människa, om man vill lära sig att älska och höra ihop på det djupaste viset, då ska man ha barn."

"Om man alltid slåss mot åldrandet är man alltid olycklig, för det kommer i alla fall."

"Sanningen är att en del av mig tillhör varje ålder. Jag är en treåring, en femåring, en trettisjuåring, en femtioåring. Jag har gått igenom de alla och vet hur det är. Jag tycker om att vara ett barn när det passar sig att vara barn. Jag tycker om att vara en klok gammal gubbe när det passar sig att vara en klok gammal gubbe. Tänk så mycket jag kan vara! I alla åldrar fram till min egen ålder. Förstår du?"

"Vi satsar på fel saker. Och det leder till ett liv fullt av besvikelser."

"Om du försöker briljera för folk i toppen så glöm det. De ser ner på dig i alla fall. Och vill du briljera för folk längst ner, glöm det. De kommer bara att avundas dig. Du kommer ingenvart med status. Det är bara ett öppet hjärta som kan göra dig till allas like."

"Kärlek är att leva kvar också sedan man är borta."

"Det finns vissa regler som jag vet gäller i fråga om äktenskapet. Om man inte kan kompromissa, blir det mycket svårt. Om man inte kan tala öppet om det som sker mellan en själv och den andra, blir det mycket svårt. Och om man inte har en gemensam värdeskala i livet, blir det mycket svårt. Man måste ha samma värderingar."

"Förlåt dig själv innan du dör. Förlåt sedan andra."

"Det är naturligt att dö. Att vi gör en sådan affär av det beror på att vi inte ser oss själva som en del av naturen. Vi tror vi är något förmer än naturen därför att vi är människor."

"Så länge vi kan älska varandra och minnas den kärlek vi kände, kan vi dö utan att egentligen försvinna. All kärlek vi har skapat finns kvar. Alla minnena finns kvar. Vi lever vidare - i hjärtat på var och en som vi har berört och format medan vi levde här."

"Döden är slutet på ett liv men inte slutet på en relation."

"Det finns ingenting som är 'för sent' i livet."





2 kommentarer:

juliettesjoberg sa...

Den här boken berörde mig väldigt mycket, det är en läsvärdig bok och man får en positiv tankeställning för livet..

/Juliette

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Eller hur! Kul att du tycker så.