Måndagens biblioteksbesök

Varje måndag eftermiddag, på hemvägen från jobbet, svänger jag in till det lokala biblioteket eftersom det är den enda dagen på hela veckan som det håller öppet längre än vanliga kontorstider sträcker sina bläckfiskarmar. På lördagar brukar jag inte ha vägarna förbi alls. Jag har alltid samma huvudärende: se om det finns några cd-böcker att låna, några som inte är deckare eller kvinnoromaner. Allt oftare har jag otur då cd-hyllan gapar mer eller mindre tom. Vanligtvis, nuförtiden, går jag därifrån lika tomhänt som jag kommit, fast ett spontant boksamtal rikare. Det är särskilt en kvinlig bibliotekarie som är mycket kunnig och trevlig att prata med, hon ställer gärna upp på mina då och då konstiga önskemål om böcker, och springer nästan benen av sig på väg till och från magasinet. När hon jobbar är det risk för att jag blir långrandig och avlägsnar mig först efter en påringning hemifrån när familjen undrar var jag håller hus så länge och om jag inte kommer hem snart. Det gör jag. Snart!

Dagens bokförvärv är Världens sista roman av Daniel Sjölin, jag beställde den för en vecka sedan från ett annat lokalt bibliotek i stan. Lokala bibliotek är mycket bättre är huvudbiblioteket, eftersom det alltid finns en chans att få tag på böcker som annars kräver flera veckors köande innan det blir ens egen tur att låna den efterlängtade titeln. Så var det nu också. Jag har fått låna ett splitternytt exemplar av romanen, får lov att själv mjuka upp pärmarna, blir den första att bläddra i boken. Det är alltid en speciell känsla att vara först. Vad det än gäller.

Nu vill jag börja läsa... Världens sista roman börjar så här:

"Amen kom igen. Orka läsa inledningen åtminstone. Den är lättsmält och otroligt öppenhjärtig. Den är kanske jätteviktig också. Proppad med skvaller och skval.
Det är tal om Dalens hospice, en höst i det redan dagade seklet. Platsen där man dör är lika obetydlig och opersonlig som den där man blir förälskad. Med födelsen är det annat, man är inte ensam. Såvida inte platserna sammanfaller. Då är ensamheten total."

Jag tror att jag är fast. Inledningen fungerar som klister. Jag läser tills jag somnar...