Favoritböcker, böcker som jag då och då återkommer till, böcker som har blivit mina följeslagare i livet, böcker som har gjort skillnad för mig - vilka är de? Och varför just de? På min personliga topplista finns böcker som på olika sätt har drabbat mig, fått mig att se en ny sida hos mig själv eller gett mig en ny insikt om människolivets villkor. Utan att överdriva kan jag säga att de bidrog, på var sitt sätt, till min utveckling som människa. Utan dem vore jag inte som jag är, tror jag. Fast samtidigt är jag övertygad om att det spelar roll i vilket skede i livet man befinner sig när man upptäcker en viss bok. Tid, mental mognad, livssituation och stämning måste samspela med varandra om magin ska uppstå. Det är just vad som skett här.
Låt mig då presentera mina bokvänner, den innersta kärnan utan inbördes ordning (utom den första för den är nummer ett och den andra för den är nummer två):
Tisdagarna med Morrie (Mitch Albom)
Lille prinsen (Antoine de Saint-Exupéry)
Sagor (H C Andersen)
Sofies värld (Jostein Gardner)
Imperiet (Riczard Kapuscinski)
Hur vi lyckades att överleva kommunism med ett leende på läpparna (Slavenka Drakulic)
Ormens väg på hälleberget (Torgny Lindgren)
Utvandrarna (Vilhelm Moberg)
Den hemliga historien (Donna Tartt)
Parfymen (Patrik Suskind)
Flyga drake (Khaled Hosseini)
Fröken Julie (August Strindberg)
Priset på vatten i Finistére (Bodil Malmsten)
På västfronten inget nytt (E M Remarque)
Vindens skugga (Carlos Ruiz Zafón)
The Honey Badger (Robert Ruark)
Tjeckiska drömboken (Ludvík Vaculík)
Varats olidliga lätthet (Milan Kundera)
Mina glada morgnar (Ivan Klíma)
Nunnan (Denis Diderot)
Borta med vinden (Margaret Mitchel)
En salig blandning, inte sant. Det borde stå några fler tjeckiska boktitlar, men de finns inte på svenska och därför känns det inte som någon större idé att nämna dem. Jag nämner inte heller poesi, utan har valt att bara räkna upp prosa. Och ett drama. Det är ett väldigt strängt urval jag har gjort, klart att listan skulle kunna vara mycket längre. Vilka är dina favoriter?
