Jag har blivit utmanad av Ann Charlott. Utmaningen gäller att nämna litterära hjältar som man minns länge efter att man läst ut boken och som blivit större än både bok och författare. Jag har plockat fram hela sju stycken. När jag ser vilka jag har valt (för övrigt handlar det om ett självklart val som gick så gott som av sig självt), så undrar jag vad dessa hjältar kan avslöja om mig själv. Hoppas att ingen psykoanalytiker kommer att läsa detta.Litterära hjältar som är mina hjältar är (utan inbördes ordning):
1. Scarlett O'Hara ur Borta med vinden, denna girl-power-urmoder. Hon har lärt mig att stå ut med svåra saker och hantera livet utifrån tron att allt kommer att ordna sig och att det är bra att sova på saken, som man brukar säga. Hennes ord "jag ska tänka på det här först i morgon, när jag orkar bära det" har hjälpt mig många gånger.
2. Fadern ur Selma Lagerlöfs Kejsaren i Portugalien, för att han älskar sin dotter över allt annat på jorden, så mycket att kärleken till dottern kostar honom först förståndet, sedan livet.
3. Fröken Julie av Strindberg, för att hon är både stark och svag, utnyttjande och utnyttjad, fri och fängslad. Men det är enbart hon som tvingas betala priset. Hon vill segra, utmanar ödet, och förlorar.
5. Kristina från Duvemåla. Jag antar att det inte behövs någon förklaring alls, det räcker med ett enda ord: kärlek.
6. Nalle Puh. För att han har förstått vad livet går ut på, fast han bara har en mycket liten hjärna. Men desto större hjärta. Nalle Puh är ett geni och en livskonstnär. En sann hjälte.
7. Professor Morrie ur Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom, för att han är en utomordentligt bra lärare i konsten att leva (och att dö).
Jag väljer att inte utmana någon namngiven bloggare, utan alla som känner sig manade och sugna får haka på. Även icke bloggande läsare, förstås.
