
Milan Kundera har skrivit Varats olidliga lätthet ca 1981. 1984 kom boken ut för första gången, i fransk översättning. 1985 publicerades den på tjeckiska, på ett disidentförlag i Kanada. Men "hemma" i Tjeckien gavs romanen ut först i november 2006, alltså långt efter att den blivit översatt till en mängd olika språk och till och med blivit film (med Lena Olin i huvudrollen). Det känns konstigt att Kunderas eget folk fick laglig tillgång till denna fantastiska bok nästan sist av alla. Jag vet inte varför tjeckiska förlag väntade så länge när ridån föll redan 1989. Men bättre sent än aldrig. Nu har jag äntligen läst den! Visst, jag kunde ha läst Varats olidliga lätthet på svenska (utgiven 2002) men det tog mig emot, det vore som en hädelse att inte läsa en tjeckisk bok på tjeckiska när tjeckiskan är mitt första språk. Det gick bara inte för sig. Så jag väntade tålmodigt och fick en riklig belöning.
Så här ett år efter utgåvan är Varats olidliga lätthet en av de mest sålda böckerna i Tjeckien och Kundera förväntas vinna ett viktigt litterärt pris i Tjeckien i år (ungefär som Augustpriset här i Sverige). Milan Kundera måste vara nöjd. Och slutligen en liten kuriositet: Milan Kundera säljer bäst av alla västerländska författare i Kina, under 2006 gavs Varats olidliga lätthet ut fyra gånger där.
Vad handlar Varats olidliga lätthet om? Om kärlek, om människans livsval, om Pragvåren, om livets tyngd och lätthet, om kitschen som livsfarligt vapen. Eftersom berättelsen utspelar sig mot en historisk bakgrund - den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien i augusti 1968 och år av efterföljande kommunistisk terror - skulle man kunna definiera romanen snarare som politisk, men man får inte stirra sig blind på det politiska. Varats olidliga lätthet är i första hand en roman om kärlek och erotik. Är kärlek möjlig i en värld som fallit samman? Vad händer med kärleken i ett samhälle som är ruttet och som fråntagit människan hennes fria väsen? Kan man skilja på kärlek och sex? Det gemensamma för politik och kärlek är att vi ibland gör våra värdefullaste erfarenheter först när det är för sent, när vi inte längre har någon nytta av dem. Så är det för huvudpersonerna när de till slut uppnår sin "sorgliga lycka".
På ett plan är Varats olidliga lätthet en filosofisk roman, en intelektuell roman om livets paradoxer. Det borde ju vara tyngden som är olidlig, inte lätthet. Det är en tankediger bok med ett flertal nedslag i kulturhistorien och hänvisningar till Nietsche, Parmenides, Tolstoj, Beethoven. Bitvis liknar romanen en filosofisk essä. Trots det är texten lättläst, lättsmält och högst underhållande. Den väcker frågor om såväl etik som estetik och den får läsaren att fundera över olika metafysiska spörsmål.
Jag tycker att romanens titel i sig är otroligt vacker och tvivlar på att det finns någon vackrare i litteraturvärlden. Kanske Prousts På spaning efter den tid som flytt eller O´Neils En lång dags färd mot natt? Nej, Kunderas titel vinner nog i mina öron. Varats olidliga lätthet klingar ju så vackert...