"Hon letade efter ting där djurets eller växtens ande dröjt sig kvar. Dessa ting hade en röst. När hon höll dem i handen och väntade på dem kunde de i vissa ögonblick tala till henne. Även stenar kunde ha en ande, även de kunde tala, och det var något hon upptäckt först nyligen. Deras röster var svaga och mumlande och lade sig djupt ner i hennes själ, att hon måste vara alldeles ren från tankar och känslor för att förnimma dem."
(Ur Musselstranden av Marie Hermansson)
Jag letar alltid efter vackra stenar, drivved, snäckor, skal. Tycker att föremålen är vackra och att de innehåller en god energi. Jag letar både intuitivt och medvetet på alla stränder, i varje skog. Fågel, fisk eller mittemellan. Jag bär hem tingen och lägger till utomhussamlingen. Ibland använder jag fynden som material till att skapa något. Jag gör det av samma själ som personen i Musselstranden av Marie Hermansson, antar jag. Fast jag har aldrig försökt att formulera samlandet med ord. Jag bara samlar. För att jag känner något.
