tisdag, oktober 23, 2007

Musselstranden

För cirka åtta år sedan kom Musselstranden av Marie Hermansson ut för första gången. Jag läste den då. Sedan dess har jag läst Marie Hermanssons alla böcker, utom den senaste - det har ännu inte blivit av. Men Musselstranden är min favorit, enligt mitt tycke Hermanssons bästa. Det var även Musselstranden som blev hennes riktiga genombrott. Nyss har jag läst boken på nytt, den här gången med öronen, och det har kanske förhöjt återupplevelsen. Musselstranden är en berättelse som lämpar sig ypperligt för lyssnande eftersom stilen och språket ligger så nära muntligt berättande. Den är som en saga, som en gammal bergtagningsmyt. Knappast en slump, för innehållet och formen följer varandra hand i hand. Berättelsen är suggestiv och magisk, språket glasklart och skimrande. På omslaget till en av utgåvorna (det finns flera) står det att "här vilar hemligheter, livets ljuvlighet och farlighet har stämt möte". En perfekt sammanfattning.

3 kommentarer:

Jenny sa...

Även för mig var det länge sedan jag läste Musselstranden. Men jag minns den som en my suggestiv och fascinerande bok. Jag tyckte även my om Hermanssons Ett oskrivet blad.Jag har följt hennes utgivning sedan dess, och tycker alltid att hon är läsvärd, hon har ett klurigt, underfundigt sätt att skriva som är tilltalande. Hembiträdet och Mannen under trappan var speciella små pärlor, däremot tyckte jag inte att hennes senaste, Svampkungens son, höll samma nivå. Den kändes för simpel, och hennes lite "naiva" språk blev här lite för enkelt. Men hon blir, även i fortsättningen, alltid läst av mig som en favorit bland svenska författare.

denlillabokladan sa...

Visst var det en ovanligt bra bok att lyssna på. Jag har inte läst den i tryckt form, men någonstans tror jag att den inte hade blivit bättre i pappersform än på ljudform.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jag tyckte om både p-boken och ljudboken.