Intet

Eftersom det snart är Bokmässa i Göteborg och eftersom den har nordisk litteratur som tema och eftersom den danska författaren Janne Teller kommer dit, publicerar jag på nytt min recension av hennes bok Intet som dessutom kommet ut i nyutgåva precis nu i dagarna. Jag tycker fortfarande att det är en ohyggligt bra bok.

Så här skrev jag om Intet i oktober 2007:


Intet är en ungdomsroman som även vuxna kan och borde läsa, särskilt om man är förälder till en nybliven tonåring. Intet är en bok att samtala om. Men även utan tonåringar i huset har boken något att säga oss vuxna. Intet är en ungdomsbok i Nobelprisklass, om nu Nobelpriset kunde ges till ungdomsböcker, vilket det inte gör. Men i alla fall.

Intet handlar om ett gäng sjundeklassare som, rent ut sagt, spårar ur utan att någon vuxen människa märker ett smack innan det blir på tok för sent. En kille vid namn Pierre Anton bestämmer sig för att sluta gå i skolan och bosätter sig i ett plommonträd. Det är augusti.

"Pierre Anton hoppade av skolan den dagen han kom på att det inte var någon idé att göra något, när ingenting ändå hade någon betydelse. Vi andra blev kvar. Och även om lärarna fick bråttom med att städa upp efter Pierre Anton, både i klassrummet och i våra huvuden, blev lite av Pierre Anton sittande i oss. Kanske var det därför det gick som det gick."

Påståendet att att det inte är något med något och att ingenting har någon som helst betydelse lämnar inte Pierre Antons klasskamrater i fred, de vägrar att acceptera hans nyfunna livsfilosofi om alltings värdelöshet och bestämmer sig för att a) bevisa för Pierre Anton att det visst finns något som betyder något, b) få ner honom från plommonträdet.

Varje dag efter skoldagens slut samlas barnen i ett övergivet sågverk och leker en lek som till en början är ofarlig, men accelererar och så småningom förvandlas till ett grymt maktredskap. Leken får ohyggliga konsekvenser när var och en i gruppen måste ge upp något viktigt och lägga det i den så kallade "högen av betydelse" - och samtidigt få makt att bestämma vad nästa person ska offra. Under grupptrycket och berusade av den ljuvliga maktkänslan visar sig barnen vara kapabla till allt hemskare gärningar. Alla dessa snälla och väluppfostrade barn... Vid jul är katastrofen ett faktum.

Det finns inte många böcker av det här slaget, kommer egentligen bara på klassikern Flugornas herre. Det är en modig bok som även kräver mod av läsaren.