För ett par år sedan var jag bara tvungen att finkamma lådorna med gamla familjebilder hemma hos min mamma och jag var på jakt efter fotografier som skulle övertyga mig om att det fanns stunder då vi var en "normal" familj, det vill säga en sån som gjorde trevliga saker tillsammans. Mamma, pappa, min sju år äldre syster och jag. Jag tänkte att det fanns väl fina stunder också... Jag hittade många foton, trevliga foton med trevliga bildmotiv från stunder som jag inte längre minns eftersom de dåliga minnerna trängt undan de vackra. Våra semestrar började ofta bra - men slutade lika ofta dränkta i bråk på grund av fars fylla. Ja, fars. Det går inte att säga pappa, han var inte nån pappa för mig. Han var bara en far. Sorgligt men sant och jag kan inte göra något åt det, kommer aldrig att kunna göra det. På bilden här ovan är vi på utlandssemester, året är 1969 eller 1970, och skenet bedrar...
