Romanen Lolita (ett tidigare inlägg finns här) av Vladimir Nabokov börjar med dessa rader:
”Lolita, ljuset i mitt liv, elden i mina händer. Min synd, min själ. Lo-li-ta: tungans tipp tar en tripp på tre steg nedåt gommen för att slå, vid tre, mot tänderna. Lo. Li. Ta.
Hon hette Lo, kort och gott Lo, om morgnarna, en och femtio stående i ena strumpan. Hon hette Lola i långbyxor. Hon hette Dolly i skolan. Hon hette Dolores på den streckade raden. Men i mina armar hette hon alltid Lolita.
Hade hon föregångare? Ja, det hade hon. Kanske skulle det aldrig ha funnits någon Lolita om jag inte förälskat mig i ett första flickebarn en sommar. I ett prinsdöme vid havet. Å, när? Ungefär lika många år innan Lolita föddes som jag var gammal den sommaren. Lita på en mördare när det gäller prunkande stil.”
Och slutar med denna rad:
”Och detta är den enda odödlighet som du och jag kan dela, min Lolita.”
Lolita kom ut första gången 1955 och det är en roman om incest, pedofili, passion och den sexuelle parasiten Humberts behov av oinskränkt makt över en annan människa, i detta fall en tolvårig flicka som han knyter till sig och gör till sin älskarinna. På ett annat, allegoriskt, plan är huvudpersonen Humber Humbert den totalitära regimen förkroppsligad. Han gör allt för att försäkra sig om att han har fullständig kontroll över Lolitas varje steg och tanke från morgon till kväll och de barnsliga förlustelser som hon tigger sig till då och då (till exempel teaterrepetitioner i skolan eller att få träffa en väninna) tillåter han endas i syfte att få henne att ”trivas” så att hon inte skulle vilja ställa till uppror eller, ännu värre, lämna honom. Det är Humbert som bestämmer vad Lolita ska veta och inte veta och vid vilken tidpunkt, det är han som bestämmer var hon ska vara och hur länge. Men hans makt varar inte för evigt, Lolita lyckas fly…
Lolita beskriver Humbert Humberts uppkomst, storhetstid och fall som enväldig härskare över flickan Dolores Haze och slutligen hans obarmhärtiga demaskering. Det är en mycket tragisk historia som utspelar sig på boksidorna och som är ett slags mördares försvarstal eftersom Humbert skriver i syfte att lämna sin fullständiga redogörelse av allt som ledde till att han till slut även blev mördare. Snart ska en jury döma honom…
Berättelsens språk är skarpt som en kniv, det skär upp sår i läsarens föreställningsvärld och obehagliga frågor stänker åt alla håll likt bloddroppar och kräver en närmare undersökning. Men man kan inte sluta, det är för mycket som står på spel, känns det som.
Lolita finns i pocket, utgiven i Bonniers klassikerserie. Det är ingen bok man blir glad av men det är inte desto mindre en fantastiskt bra bok. Ett storverk.
