Se så tyst det är i världen.
Himlen är täckt av stjärnor
gåvor från natten
Det är en sådan stund
då man står upp och talar
till universums och historiens sekler
Hallå alla brandmän
man klättrar försiktigt på ett brinnande hjärta!
Tunna efter tunna full med tårar pumpar jag.
Jag vill klättra nerför revbenens stegpinnar.
Nu hoppar jag! Hoppar jag! Hoppar jag!
Men stegen brister.
Man kan inte hoppa från ett hjärta som brinner.
Släpp fram mig!
Mig stoppar ni inte så lätt.
Jag vill helt lugnt påpeka några saker –
Vare sig jag ljuger eller har rätt.
Titta – man har huggit av stjärnornas huven
Och allting blöder i en himlamassaker!
Hej du!
himlen!
Ta av dig hatten!
Jag kommer!
Tystnad.
Universum sover
det väldiga örat är lutat mot tassen
med gnistrande stjärnklor.
(Vladimir Majakovskij)
