Jag kan inte låta bli att nämna ytterligare en norskdoftande sommarupplevelse, det får bli tredje gången gillt som det heter. Har inte alls tänkt på att våra semesterveckor i år var så in i Norden "norska". Det är nästan lite lustigt. Men i alla fall...
I mitten av juli var vi ett par dagar i Tällberg i Dalarna i syfte att besöka Dalhalla och lyssna på norskan Sissel Kyrkjebös vackra sång hela kvällen igenom. Dalhalla är en mäktig musikscen, helt fantastisk både i skymning och i strålkastarljus. Akustiken är trollsk. Sissel är en fantastisk sångerska. Men när fyra tusen personen iklädda färggranna regnkappor och med plastluvorna över halva ansiktet sitter i regnet - att beskriva det med uttrycket "regnet står som spön i backen" känns i det här fallet som en underdrift - och njuter av musiken av pur envishet för man har ju trots allt betalat åtskylliga hundralappar i biljettpris redan i december förra året, ja - då är upplevelsen närmast surrealistisk, inte ens komisk. Som uppradade blöta påskkycklingar i alla hemska gälla färger satt vi åskådare där, stela av vätan och plaskande klappade våra skrynkliga händer när det begav sig. Även när Sissel uttryckte sin förtjusning över regnets vackra susande i sommarkvällen, vilket påminde henne om hemstaden Bergens mysiga atmosfär (har de två hundra regnadagar om året där eller är ännu fler?). Och Idas sommarvisa sjöng vi alla tillsammans, spöregnet till trots. Det kändes faktiskt inte dumt alls.
Alla som någon gång varit i Dalhalla på konsert påstår att ett Dalhallabesök är oförglömligt. Det är det i allra högsta grad för oss också, även om inte på ett sätt som vi från början har föreställt oss.
