I dagens DN fortsätter debatten om deckarromanens potentiella farlighet och skönlitteraturens hotade överlevnad och denna gång höjs de positiva rösterna - de som menar att skönlitteraturen alltid klarar sig och att kriminalromanen inte alls utgör något större hot. Skönt att höra. I vilket fall som helst kommer antalet nyutgivna deckare under hösten att minska rejält. För mig är det oväsentligt om den planerade minskningen beror på att marknaden är mätt på halvdåliga deckare eller på att förlagen har ryckt upp sig. Det ser ut att bli en spännande bokhöst av utgivningslistan att döma. Nu återstår bara att bokhandlarna och biblioteken lyckas få ut åtminstone några av de skönlitterära höjdarna till den breda läsarmassan. Vad sägs om att hoppa över nya Marklund och nye Guillou i höst?
Jag är medveten om att det låter som om jag aldrig läser deckare, men det är inte sant. Det finns några mycket bra deckarförfattare och även jag har mina favoriter. Jag missar ogärna Karin Alvtegen, Inger Frimansson eller norskan Karin Fossum. Just den sistnämnda är min personliga deckardrottning.
