Kafka på stranden är en bok från en annan dimension.Nu var jag några dagar i en annan värld, alla mina tankar drogs bara åt ett enda håll: romanen Kafka på stranden av den japanska författaren Haruki Murakami. Det är en magisk bok, som från en annan dimension, en som inte liknar något annat jag läst tidigare. De mest oväntade personer dyker upp ur berättelsens dolda hörn, till synes helt oförklarligt, men i grunden bundna av en ordning som kallas öde. Det råder inget tvivel om att det finns hål i verkligheten, att det vi kallar verklighet bara är ett relativt begrepp, liksom tiden.
Att läsa Kafka på stranden är som att försöka lösa den ena livsgåtan eftre den andra, men det finns inga lösningar som är färdiga att godta. Eller jo, det finns det - men jag antar att de ser olika ut för olika läsare. På ett sätt är gåtorna själva lösningen, kanske för att bokens berättelser ligger i varandra som askar - var och en innehåller en ny - tills de slutligen flyter in i varandra som floder som tillsammans mynnar ut i havet. Det är svårt att förklara, det är helt enkelt en annorlunda bok. Jag njöt mer och mer för varje bokstav och när jag kom till slutet ville jag bara börja läsa om från början. För tänk om jag har missat något viktigt?
