tisdag, juni 12, 2007

Ridån

Språkförtryck i världslitteraturen: I essäboken Ridån som jag just läst ut menar författaren Milan Kundera att böcker skrivna på marginella språk inte har en chans i världslitteraturen och att det i litteraturens värld inte alltid är så självklart att man gör skillnad på nation och stat, vilket man borde göra, och som exempel på detta nämner han Franz Kafka som då och då kategoriseras som tjeckisk författare, vilket naturligtvis är nonsens, trots att han föddes och levde i Prag och faktiskt blev tjeckisk medborgare år 1918. Medborgarskap är en sak, nationell tillhörighet en annan. Kafka har skrivit sina böcker på tyska och såg sig själv som tysk författare, det är det som gäller. (Och Kundera själv har varit och kommer att förbli en tjeckisk författare, det spelar ingen roll att han sedan många år tillbaka är fransk medborgare och dessutom skriver sina böcker på franska som måste översättas till tjeckiska om "hans nation" ska få läsa dem.) Det är knepigt det här. Jag kommer även att tänka på Joseph Conrad, denna engelskspråkiga litteraturens gigant som egentligen var polack. Skulle vi känna till honom om han skrev Mörkrets hjärta på polska? Enligt Kunderas teori är det så gott som uteslutet eftersom små nationers författare/litteraturer är mer eller mindre diskvalificerade på förhand. Men tillbaka till Kunderas tankar om Kafka och Processen. Han skriver följande:

"Låt oss dock för ett ögonblick tänka oss att Kafka skulle ha skrivit sina böcker på tjeckiska. Vem skulle då nuförtiden ha känt till dem? Innan Max Brodd lyckades få in Kafka i världsmedvetandet tvingades han till väldiga ansträngningar, under tjugo år, med stöd av de största tyska författarna! Även om en förläggare i Prag hade lyckats utge böcker av en hypotetisk tjeckisk Kafka skulle ingen av hans landsmän (det vill säga ingen tjeck) ha haft den auktoritet som hade krävts för att få världen att lära känna dessa fantastiska texter skrivna på språket i ett fjärran land ´of which we know little´. Nej, tro mig, ingen, ingen, skulle ha känt till Kafka nuförtiden om han hade varit tjeck."

Jag befarar att Kundera har rätt, att det är så det är, att det är så det fungerar. De stora har det lättare än de små. Men tänk hur många spännande författarskap världen går miste om, det känns sorgligt, trots att undantag finns.

Inga kommentarer: