onsdag, juni 20, 2007

Men barnen?

Kranier och lårben från kremeringsbålen i den indiska staden Varanasi smugglas till Bhutan och där används kranierna som dryckesskålar och de urgröpta lårbenen som blåsinstrument. Under religiösa ceremonier i klostren. Människans påhittighet i guds namn är gränslös. Nu ska polisen skapa ordning men hur stor makt har den om det är gud som ska bekämpas?

Nyhetskanaler världen över visar bilder på vanvårdade barn på irakiskt barnhem. Plötsligt framstår amerikanska soldater som änglavarelser, som räddare i nöden. För mig är de inga änglavarelser, det har de mist rättigheter till för länge sedan, även om de utan tvivel räddat just dessa stackars barn. Jag kan inte låta bli att associera till de ökända bilderna från ett irakiskt fängelse - nakna kroppar av irakier på ett kallt institutionsgolv. Jag tänker även på rapporter om våldtagna irakiska flickor och ihjälskjutna familjer där de amerikanska soldaterna spelat huvudrollen. I kriget i Irak finns bödlar på båda sidorna, om det finns änglar vet jag inte. De syns inte på nyheterna. Hoppas de finns. I mina ögon är dagens Irak ett land där våld, korruption och maktlystnad råder. På båda sidorna av konflikten. Och där emellan finns barnen och vanliga kvinnor och män som inte önskar annat än att få leva sina liv i fred, de som betalar notan.

Iran och Pakistan är rasande och kallar drottning Elisabeth för "gammal häxa" eftersom hon har adlat författaren Salman Rushdie. De ser rött, är provocerade till max och kräver att adelstiteln dras tillbaka. Annars...! Annars vad? Storbritaniens muslimska råd är inte förtjusta de heller men manar ändå till återhållsamhet. Jag hoppas att Elisabeth inte ger efter för påtryckningar och att det inte blir något annars. Hoppas att kulturens frihet segrar.

Här i Sverige plaskar man och simmar i blindo med valen i Trosa skärgård. Såväl valen som vetenskapen och allmoge står som ett frågetecken. Samtidigt drar Försäkringskassan in sjukpenning åt folk på de allra konstigaste grunder medan den klassar ett överdrivet - låt säga sjukligt - intresse för hårdrock som arbetshandikapp och låter en man få ersättning för det. Mannen i fråga brukade hellre gå på rockkonserter än till jobbet och det får antagligen fortsätta med, med ersättning från Arbetsförmedlingen. Helt otroligt. Definitionen av vem som är sjuk är uppenbarligen flytande. Liksom i det tragiska fallet där lille Bobby torterades till döds av sin mamma och styvpappa. Föräldrarna anses vara helt friska i huvudet. Varken den förvirrade valen i Trosa skärgård eller jag förstår någonting...


Och så var det arbetsmarknadsministerns Sven Otto Littorins masterexamen i företagsekonomi från en blufuniversitet utan rätt att utfärda akademiska examina. Det finns bara ett ord: pinsamt. Minst sagt. Inte mycket att skryta med, vare sig man sitter i regeringen eller inte. Fast värre.

Sedan har en ny spännande diskussion flammat upp, denna gång om polisernas uniformer. Någon tycker att poliserna ser för läskiga ut i sina svarta uniformer och vill att de ska få nya. Babyblå skjorta, raka byxor och bekväma lågskor. Som om det var lugna stadspromenader som poliserna ägnade sig åt på dagarna. Poliserna är skeptiska. Jag också.

Sist men inte minst - det finns de som beställer filmer med barnporr och de som spelar in sådana filmer utifrån kundens perversa önskemål. Vad är det för en sjuk värld vi lever i? Mannen som spelar in barnporrfilmer på beställning har åkt fast i en tidigare razzia 2004 men man har inte hunnit åtala honom än så det var bara att fortsätta med verksamheten så länge. Men barnen?!?! Hur många fler barn har den jäväln hunnit göra illa under de tre åren som resurserna inte räckte till för att låsa in honom? Som jag ser det borde staten satsa pengar på brottsbekämpning i stället för på opraktiska uniformer som inte ens ska se ut som uniformer.

Det var ett axplock från min anteckningsblock, lösa tankar huller om buller.

Inga kommentarer: