I natt kunde jag inte sova, oron gnagde och mardrömmarna jagade upp mig ur sängen. Vid tvåtiden gick jag och satte mig ute på trallen, insvept i morgonrock och filt. Det syntes redan ett vackert gryningssken borta i öster, fånglarna spelade stämningsfulla melodier och luften var tung av blomdofterna. Vindstilla. Jag försökte få ro i kroppen och stilla mina uppjagade tankar som jag inte begrep det minsta av. Jag satt där så länge jag kunde stå emot nattkylan, en halvtimme kanske - jag var ju barfota. I halvdunklet klottrade jag ner några ord på en papperslapp:
som sommarnatten
varken dag eller mörker
ingenmansland
glasskiva mellan mig och världen
ett filter
ser, hör, gör allt som ska göras
världen når inte fram till mig
jag når inte fram till världen
