
Idag satt jag på en parkbänk precis under dessa träd, solen värmde mina axlar och linblomsdoften kittlade mig i näsan. Det är möjligt att uppleva religiositet fast man inte är troende, vissa ögonblick är helt enkelt fulländade. Andlighet vilar inom oss och ibland poppar den upp. Kyrktornet skänkte lugn åt mina tankar, det var en stund som gjord för reflektion. Som om jag anade redan i morse att det skulle inträffa, för strax innan jag åkte till arbetet stoppade jag min dagbok i väskan. Det är sällan jag bär min dagbok med mig, men idag kändes det nödvändigt utan att jag hade en bestämd avsikt. Medan jag satt på bänken och skrev upplevde jag en närvaro som jag så väl behövde... Jag kommer att bära känslan med mig länge.