Andreas Doppler är en antihjälte som flyr kraven, drar till skogs och blir vän med en älgkalv efter att ha knivdödat älgkon. En man i sina bästa år med ett bra jobb, en duktig fru, en duktig son på 6 år, en duktig dotter på 16 år och ett barn på väg (visar det sig så småningom). Efter att ha cyklat omkull och slagit i huvudet blir han varse om att hela vardagen står honom upp i halsen: präktigheten, konsumtionshetsen, det ständiga mediebruset, barnen som kräver, frun som kräver, villan, jobbet – allting. Han förstår att han är trött på människor och att han inte gillar dem. Han vill inte vara med längre, vill hoppa av karusellen. Därför flyr han.
I skogen bor Doppler i tält, blir kompis med älgkalven Bongo och yxar till en totempåle till sin nyligen avlidne fars ära. Till en början får Doppler vara ensam i skogen med sitt folkförakt men så småningom börjar omvärlden tränga sig på mer och mer och en och annan knepig figur dyker upp hos honom i skogen och stör det så åtråvärda lugnet.
Egentligen är det en paradox. Doppler skyr civilisationen men gör det bara några hundra meter ifrån samhället eftersom platsen där han har slagit upp sitt tält ligger på promenadavstånd från Oslo, vilket ger honom möjlighet att idka byteshandel i närmaste snabbköp (byter älgkött mot minimjölk som är det enda han inte kan vara utan), stjäla verktyg i folks källare och förråd och terrorisera motionärer utan att någon myndighet visar minsta lilla intresse för hans förehavanden i skogen. Tur det.
Naturligtvis tvingas Doppler till konfrontation vid något tillfälle då frun tvingar honom att ta hand om barnen medan hon är på semester. Ett föräldramöte i dotterns skola är också inbokat. Att det inte går helt smärtfritt kan man gissa eftersom Doppler uttalar sig om att ungdomarna borde få supa sig fulla under skolresan för att motverka duktigheten.
Doppler är en krigare i kriget mot duktigheten och han ger sig ut på ett fälttåg… För att veta hur det går får man läsa del två – Volvo Lastvagnar.
