Har helgen varit bra? Ja, tack. Gjorde lite av varje, var både flitig och lat. Särskilt i lördags hade jag viss överskottsenergi fast jag inte vet var den kom ifrån. Men plötsligt hände det... Jag tog tag i en sak som hade legat över mig i minst ett halvår och som gav mig om inte dåligt samvete, så åtminstone irritation i magtrakten. Jag sorterade fakturor, viktiga kvitton, låneavier, lönebesked och försäkningsbrev i prydliga små buntar och arkiverade dem i pärmen märkt 2006 och 2007. När jag började var allt i en enda röra bestående av papper för ett år bakåt i tiden, viktiga och värdelösa om vartannat. Inte konstigt jag kände kväljningar varje gång jag såg pappershögen... Men nu är det gjort, ordningen är återställd, nu hittar vi rätt papper på rätt ställe och hemarkivet är värt namnet. Skönt. Och i fortsättningen måsta jag skärpa mig.
Sen har jag lurat mig till att stryka ett berg av kläder (den som spar, den har) genom att samtidigt med öronen läsa Mustafa Cans bok Tätt intill dagarna. Strykandet gick som en dans, var nästan besviken att klädhögen tog slut och att jag inte kunde fortsätta att lyssna. Tätt intill dagarna är en sällsynt vacker berättelse, en sons kärleksförklaring till sin mor som sätter spår i själen. Jag önskar att jag själv hade kunnat känna sådan kärlek och vördnad för mina föräldrar, men det gör jag inte. En sorg jag får leva med. Senare i veckan kommer Mustafa Can till Eskilstuna för att prata dels om boken, dels om sitt arbete som journalist. Är nyfiken på honom. Ska ringa och boka biljetter, tror jag.
Annars har jag som sagt legat på latsidan också - sovit mycket, läst i Att läsa Lolita i Teheran, tagit promenad, lagat och ätit god mat, druckit lite vin. Tiden gick alldeles för fort, som vanligt är med helger. Nu står en ny vecka i startgropen och hur den kommer att bli vet ingen någonting om. Det jag vet så här långt är att i kväll ska jag och min man gå på teater och innan dess äter vi middag på någon restaurang. Det blir såååå trevligt.
