Jag har märkt att jag under de senaste månaderna läst flera böcker som på ett eller annat sätt handlar om litteratur och läsning. Istanbul, På resa med Herodotos, Sonjas godhet. Det är inget medvetet val jag har gjort, det har bara blivit så. Något som jag märkt först nu, efteråt, och finner det vara ett intressant faktum. Ibland snubblar man över en bok, blir fast och - ja, det ena ger det andra. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.
Jag tror även lite grann på det omedvetnas roll när det gäller de val vi gör. För min egen del handlar det, tror jag, om att jag under en period för cirka två år sedan inte kunde läsa så mycket och hamnade i en litterär svacka, i ett vakuum utan böcker. När jag sen hittade tillbaka till bokhyllan var det som att upptäcka litteratutren på nytt, en ny besatthet kom över mig. Återigen kunde jag, med författaren Nabokovs ord, uppleva hur det alldagliga vardagslivets alldagliga kiselsten kunde förvandlas till en ädelsten med hjälp av litteraturens magiska öga.
Det kanske inte alls är så konstigt att jag började reflektera över litteraturens betydelse för mig själv och varför jag tycker om böcker så mycket, vad det är jag får ut av att läsa. Därför tror jag att min hand styrdes mot de ovannämnda titlarna utan att jag var medveten om varför jag var nyfiken på just de böckerna.
Boken som jag har börjat läsa i dagarna tillhör också kategorin böcker om böcker: Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafisi.
Azar Nafisi kommer från Iran och har fram till våren 1995 undervisat i litteratur på universitetet i Teheran, sen har hon sagt upp sig för att hon inte längre stod ut med alla restriktioner och religiösa regler. Hon bestämde sig för att realisera en av sina drömmar, nämligen att starta en privat kurs i litteratur som skulle behandla förhållandet mellan litteratur och verklighet. Boken skildrar de två åren under vilka denna märkliga universitetskurs pågick och till saken hör att det bara var unga kvinnor som deltog. De läste både klassisk persisk litteratur och västerländsk litteratur. De läste, diskuterade, letade efter paralleller, uppmuntrades, hittade glädje och hopp. Böckerna kvinnorna läste gav deras liv ett sammanhang som annars hade förblivit dolt för dem då regimen i praktiken inte tillät andra ord än Koranens.
Jag fängslas av boken från första början och känner att varje sida kommer att vara ett spännande möte med kvinnorna. Jag ser fram emot att delta i deras hemliga möten kring litteratur, att bli inbjuden till deras liv som var (är) så annorlunda mitt.
