En trollsk morgon. Apelsinfärgat sken genom dimman, ett kallt solklot hänger löst i öster. En flock gäss skjuter ut likt en svart pil över sjön som har samma gråvita färg som himlen. Tre rådjur betar ostörd på åkern. Det är kyligt och frostigt i luften men jag känner ändå värmen. Varifrån kommer den? Plötsligt några diktrader i mitt medvetande - en hyllning till livet:
En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.
(Czeslaw Milosz, Gåvan; ur Möte)
