Jag trivs i sällskap av böcker, måste alltid ha böcker i min närhet, annars är risken stor att jag känner att något fattas, att den mentala balansen störs. Till och med på mitt skrivbord på jobbet har jag lagt två böcker i blickfånget, för trygghetens och välbefinnandets skull eftersom min arbetsplats annars är helt bokbefriad. Ibland tar jag en bok som jag för tillfället läser med mig till jobbet, bara för att kunna se på den ibland och "längta". Michel de Montaigne i sina Essayer uttryckte behovet av böckernas närhet på följande vis:
"Jag reser aldrig utan böcker, vare sig i krig eller fred. Men det kan gå flera dagar, och månader, utan att jag öppnar dem. [...] Jag njuter av dem, likt den girige över sina skatter, därför att jag vet att jag kan njuta av dem när jag har lust: min själ känner sig mätt och glad av denna äganderätt. [...] Ty jag känner ett outsägligt lugn och välbefinnande vid tanken på att böckerna finns inom räckhåll och kan ge mig glädje när det passar mig... "
Just så är det, tänker jag när jag läser dessa rader. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.
