Det är statistiskt bevisat att män läser mindre än kvinnor och det är intressant eftersom om man går tillbaka i tiden, till 1700- och 1800-talet, så var det tvärtom. Då var det nästan bara män som läste, en kvinna med en bok i handen utgjorde snarare en samhällsfara då hon kunde få massa konstiga idéer i huvudet som följd. När man betraktar konsten från den tiden så märker man också att en läsande kvinna inte sällan avbildats som erotisk symbol, liggandes naken på en bädd medan hon läser. Antagligen tyckte männen att det förekom en slags intimitet mellan kvinnan och hennes bok, något som de inte hade tillgång till och inte kunde kontrollera. Farligt, farligt.Idag, en bit in i 2000-talet, är bilden annorlunda. Andelen vuxna män i Sverige som aldrig läser har ökat från 22% i början av 1980-talet till 31% idag, medan andelen kvinnor som aldrig läser en bok är 15% och håller sig konstant över tid. Det är ett intressant faktum. Män som aldrig läser blir alltså statistiskt fler och fler och de som läser, läser mera oregelbundet. För kvinnorna gäller det annars att de yngre läser mindre än de äldre. Bokförsäljarnas drömgrupp är kvinnor i åldern 45-74 år för där ökar läsandet kraftigt hela tiden.
Men när det gäller min lilla familj så avspeglar statistiken inte alls verkligheten, vilket jag är stolt över. Innan jag och min man träffades i slutet av 80-talet så var han definitivt en del av de ovannämnda 22 procenten, men sen han gjorde det ödesdigra valet att gifta sig med en bokmal som till råga på allt pluggat litteraturvetenskap gick det spikrakt uppför för honom. Under de senaste åren har han nästan plöjt igenom min bokhylla och till och med fastnat för storheter som Fjodor Dostojevskij och Sigrid Undset. Han har upptäckt en värld som han idag knappast kan tänka sig vara utan, till min stora glädje. Ibland blir han så tagen av boken han läst att han tonsätter delar av den, eftersom det är musik som är hans primära intresse. Och min son som är vuxen nu har läst sin första bok när han var fyra år (Vi alla barn i Bullerbyn) och på den vägen är det, även om det fortfarande behövs medvetna insatser från min sida då och då.
Av min egen erfarenhet i fråga om mäns läsande drar jag alltså den enkla slutsatsen att det behövs en läsande kvinna som stoppar en bok i händerna på dem, för att det verkar förhålla sig så att hitta fram till bokhyllorna på eget bevåg inte riktigt är deras grej, hur läskunniga de än må vara. Killarna behöver hjälp på traven, en spark i baken, vägledning och ja, ibland behövs det även kvinnlig list för att övertyga dem att det inte är bortkastat tid att läsa. Och att tillsammans samtala om en bok som vi två eller alla tre har läst är en trevlig upplevelse som kan förgylla middagen.
PS. I skrivandets stund avslutar mannen vid min sida en tegelsten på 900 sidor och menar att komma till sista sidan och slå igen pärmarna är som att ta avsked av sina vänner. Kan det bli bättre? Killar kan!
