söndag, maj 01, 2016

Bokskryt mars-april

När jag tittar på böckerna som flyttade hem till mig under de senaste åtta nio veckorna (alltså efter bokrean) blir jag alldeles varm i hjärtat. Vilken underbar bokskörd, tycker ni inte? Tips om böckerna har jag för det mesta fått via andra bokbloggar men även via DN boklördag, Lundströms bokradio och Babel. Ytterligare ett par tre böcker ligger i kundkorgen på AdLibris men jag samlar än så länge "mod" att klicka på betala-knappen. Man är ju bra fånig, vilken larv egentligen. Jag kommer ju att klicka hem böckerna, det vet jag.

Som du kan se är en av böckerna äldre. Det är romanen Doktor Zjivago av Nobelpristagaren Boris Pasternak och jag tycker mycket om utgåvan, så jag tror att jag vill ägna den ett eget litet inlägg.




Och som vanligt vill jag ropa: Ge mig mer lästid, någon!


Veckans ord: B

Veckans ord från Linda börjar på:

begåvad
beundra
bov
bröllop
bur

Vilka böcker, författare eller annat litterärt associerar jag med orden?

Mina svar på B

En begåvad författare, Joyce Carol Oates, har skrit en stor roman om flickan Norma Jean som senare blev stjärnan Marilyn Monroe. Romanen om den mycket begåvade Marilyn Monroe heter Blonde. En av de bästa romanerna jag läst.

Just nu beundrar jag Svetlana Aleksijevitj och hennes verk. Har sedan oktober då hon fick Nobelpriset läst två böcker av henne (De sista vittnena och Kriget har inget kvinnligt ansikte) och är mer än halvvägs i en tredje (Bön för Tjernobyl). Vilket enormt arbete, vilken litterär bedrift!

En världskänd litterär bov som drabbas av samvetskval är Raskolnikov i mästerverket Brott och straff av Dostojevskij.

Bröllop? "Jag minns så väl dagen, mor gifte sig", lyder första meningen i Moa Martinsons roman Mor gifter sig.

Fröken Julie i Stridbergs stora drama har en liten kanariefågel i en fin bur. Tyvärr råkar både hon och fågeln väldigt illa ut. Julies försök att lämna sin "bur" slutar i tragedi. Fröken Julie är ett av mina favoritdramer.

Veckans ord: A

Linda har startat en ny "alfabetsgrej" som verkar kul och som jag ska försöka hänga med på. Varje vecka presenterar hon fem ord som man ska associera med böcker. Man kan använda fem ord till ett verk eller presentera upp till fem stycken dvs ett för varje ord. Man får också presentera ett gäng författare som man förknippar med orden. Att blanda går bra. Inga krav på att namn eller verk börjar på någon speciell bokstav. Bara man håller fokus på böcker är det lugnt.
Förra veckans ord började på:
alltid
alkohol
alldaglig
analfabet
associera

Mina svar på A

Jag är och kommer sannolikt att alltid vara enormt fascinerad av klarsyntheten i romanen 1984 och novellen Djurens gård - en saga av George Orwell.

I Torgny Lindgrens böcker förekommer alkohol, det avnjuts en och annan sup gubbar emellan. I hans roman Klingsor förekommer t.o.m. ett mycket speciellt snapsglas. Glaset och dess ägares dryckesvaror och historia har en viktig plats berättelsen (som för övrigt är helt underbar).

En romansvit som i detalj beskriver det alldagliga livet är Min kamp av K O Knausgård.

I Karen Blixens klassiska verk Den afrikanska farmen stiftar man bekantskap med en pojke som heter Kamante och som så småningom blir kock i huset, en mycket begåvad sådan. Kamante är analfabet. Jag minns att det finns några fina dialoger mellan Karen och Kamante som handlar om bl.a. böcker.

Ord som fritid, ledig och avkoppling associerar jag nästan uteslutande med böcker och läsning.

lördag, april 30, 2016

Radioföljetong: Tobakshandlaren

Jag har helt missat att börja lyssna på radioföljetongen som just nu sänds i P1 men eftersom den finns tillgänglig som podd t.o.m. 1 juni, är det inte kört. Ska ladda ner den idag. Boken heter Tobakshandlaren och är skriven av en tyskösterrikisk författare vid namn Robert Seethaler. På Radioföljetongens hemsida presenteras boken så här:
En sommar i slutet av 30-talet tvingas 17-årige Franz att lämna tryggheten i den idylliska by i de österrikiska alperna där han vuxit upp med sin ensamstående mor, som inte längre har råd att försörja honom. Modern har ordnat lärlingsplats åt honom hos en gammal vän som driver en tobaksaffär i Wien. Den lite naive och mycket godhjärtade Franz saknar sin mor enormt, men finner sig snart tillrätta och börjar trivas med sysslorna i tobaksaffären och den vimlande storstaden. Med ungdomlig nyfikenhet och ett brinnande intresse att förstå sig själv och tillvaron möter han den berömde professor Siegmund Freud, som är stamkund i tobakshandeln. Och inte minst möter Franz den allt uppslukande första förälskelsen. Men orosmolnen hopar sig. Nazism och antisemitism breder ut sig över landet och en anslutning till Hitlers Tredje rike verkar allt mer oundviklig.


Jag har inte läst något av Robert Seethaler förut men han verkar vara en intressant och läsvärd författare. Hans bok Ett helt liv som nyligen kommit ut på svenska är nominerad till Man Booker International. Har du läst något av honom?

söndag, april 24, 2016

S/Y Glädjen - bara några rader

Har lyssnat klart på "S/Y Glädjen" av Inger Alfvén (i uppläsning av Anna Godenius). En himla bra roman, just som alla sa till mig innan. Men ruggig. Mycket ruggig. Också som alla sa. Så mörk och sorglig. Fy f*n vilken mardröm personerna i boken gått igenom. Usch. Det är synd om människorna (som Strindberg sa). Men ack så bra och fint skrivet. Klart att boken är en modern svensk klassiker.


De fördrivna

De fördrivna är författaren Negar Nasehs andra roman, den första var Under alla denna vinter som jag tyckte väldigt mycket om (läs här). Jag känner igen Nasehs täta prosa, men nu är den nästan på gränsen till klaustrofobisk. Det är kvalmigt hett, en sommar på Sicilien är inte att leka med. Filip och Miriam har köpt ett tjusigt stenhus hus där och flyttat dit. Landskapet som är så bedövande vackert. Och havet. De är privilegierade, deras jobb gör det möjligt för dem att bo var de vill - Miriam är medicinsk forskare, för tillfället mammaledig med dottern Olivia, och  Filip är konstnär som gör tavlor som säljer.

Miriam är besatt av barnets sömn, det känns som att flickan jämt ska sova. Vaggas, gungas, bäras. Filip tycker inte att barnet ska sova så mycket med är för upptagen med sitt för att lägga sig i på allvar. Miriam gör annars inte mycket hemma. Går mest omkring, röker och dricker på tok för mycket gin. Medicinskåpet innehåller flera tunga preparat, Mirjam är narkosläkare och vet ett och annat om att få folk att somna. Miriam är långt ifrån en husmorstyp. Rätt hopplös faktiskt. Är det soporna som luktar så illa i köket? Vem bryr sig. Nånting är tungt och svart i Miriams sinne som hindrar henne att njuta av tillvaron och sitt barn, men vad det är och varför hon är så oengagerad i vardagsgöromål kommer inte riktigt fram. Filip försöker att göra det som krävs, han leker och gosar med barnet och det är han som till slut går ut med de illaluktande sopporna. För övrigt är även han rätt självupptagen. Äktenskapet går ganska mycket på tomgång. "Om vi inte har sex så kommer vi att skiljas," säger de. De har sex. Det funkar inte.

Filip och Miriam får besök under en knapp vecka på sommaren, Filips vän som är dokumentärfilmare och hans fru är hos dem några dagar. Långt ute på havet drunknar flyktingar i dåliga båtar och det är inte så långt till ön Lampedusa från den platsen där Mirjam och Filip bor. Naturligtvis har Miriam och Filip hört om flyktingkatastrofen men trots att det geografiskt är så nära, berör dem inte flyktingarnas lidande det minsta. På sin höjd känns det lite obehagligt men de har ju så många egna bekymmer att tänka på. I kontakt med Filips vänner kommer Filips och Miriams självupptagenhet och bortskämdhet väldigt tydligt fram. Plötsligt spricker den fina ytan och korthuset börjar rasa. Vännerna sticker i förtid. Det måste till en ändring, för som det är nu kan de inte fortsätta. Slutet på romanen är oväntat och överraskande men samtidigt diffust. Jag är inte helt tillfreds med det.

Negar Naseh skriver vackert, hennes språk är snyggt modellerat. Det är på alla plan en mycket njutbar läsning. Filips och Miriams liv den första och så heta sommaren i stenhuset på Sicilien är fullt av hemliga rum med dörrar som slår igen bara man närmar sig, läsaren kommer inte in. Jag vill komma in! Det löper gångar under ytan men de gångarna förblir outforskade. De fördrivna är en kort roman och jag tror att en något djupare dykning i personernas psyke skulle vara romanen till gagn. Varför beter sig Miriam som hon gör? Vad är det som gnager i förhållandet mellan makarna och varför? Som det är nu så är romanen mest en lägesbeskrivning, dock mycket läsvärd ändå.

Negar Naseh är i en begåvad författare och jag ser fram emot hennes fortsatta romanproduktion.

Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris. Boken finns i samtliga bokformat.

lördag, april 23, 2016

Det har hänt igen...

Det har hänt igen. Det händer med jämna mellanrum. Vanligtvis är två böcker som jag läser direkt efter varandra inblandade men ibland också två böcker som jag läser parallellt. Fast det är mera sällsynt eftersom slumpen och timingen måste samarbeta extra mycket. Men oavsett vilket är det lika häftigt. Det som sker är att någonting i texten i den ena boken så att säga sträcker fram handen och vidrör eller pekar mot någonting i texten i den andra boken och tack vare det uppstår ett slags metabrygga mellan de två verken. Som om böckerna eller författarna blickade till hälsning mot varandra, som om de visste att deras vägar har korsats i sin läsares tankevärld. Det låter jätteflummigt att skriva så, men eftersom jag bloggade om liknande läsupplevelser förut, vet jag att flera av er känner igen det här. Visst är det märkligt. Ok, det är dags för dagens exempel. Som jag skrev i ett inlägg i förmiddags har jag börjat slalomläsa Bön för Tjernobyl och Hamlet. På sidan 59 i Bön för Tjernobyl läser jag plötsligt detta:



De berömda vara-eller-inte-vara-raderna i Hamlet är ganska mycket i slutet av pjäsen, så jag har inte kommit dit än, men det spelar ingen roll för jag vet ju att Shakespeare har skrivit orden och Hamlet uttalar dem. Tack vare litteraturen och slumpen skakar Shakespeare och Aleksijevitj hand och till på köpet gör de det på själva 400-årsdagen av skaldens död. Jag tycker att det är fint.


Som Hamlet också säger, det finns mycket mellan himmel och jord som en människa aldrig kan förstå.

Årsdagsrelaterad läsning

I dagarna uppmärksammas den kommande 30-årsdagen av Tjernobyl-olyckan och vad passar då bättre att börja läsa i helgen än Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl. Jag var 21 år när katastrofen inträffade och jag minns att det enligt statliga medier i Tjeckoslovakien inte var någon fara alls, medan österrikiska tv-kanaler som vi som bodde relativt nära gränsen hade tillgång till, rapporterade något helt annat och mycket mer oroande. Jag minns att denna skillnad i rapporteringen om och hanteringen av situationen var en avgörande och definitiv ögonöppnare för mig när det gällde hur regimen i mitt forna hemland fungerade. Jag minns också den stora oron jag kände när jag bara ca en månad senare förstod att jag var gravid. För vad visste man om vilka effekterna av nedfallet kunde bli? Nu ska jag läsa Bön för Tjernobyl och jag kommer säkert att gråta massor under läsningen - över människors lidande och över alla förspillda och förstörda liv. Det är fruktansvärt tragiskt det som hände.

Men det är också 400 år sedan Shakespeare dog och därför tänker jag den kommande veckan ägna mig åt omläsning av favoritverket Hamlet. Det ser jag fram emot.


onsdag, april 20, 2016

Nytt i muminskåpet

Nya muminmugg-kompisar. Ska man köpa en, kan man lika gärna köpa tre (för att spara portot).


Butcher´s Crossing

Tänk att två romaner, trots att de är skrivna av samma författare, kan vara så väldigt olika varandra. Jag tänker på Stoner (rec. här) och Butcher´s Crossing av John Williams (1922-1994). Butcher´s Crossing från 1960 är en västernroman fast på ett ganska annorlunda sätt än man kanske föreställer sig att en västernroman ska vara. En annan etikett som kan sättas på romanen är utvecklingsroman.

Boken (sv. övers. Eva Johansson) handlar om unge Will Andrews som hoppar av Harvard-studierna eftersom han finner dem meningslösa och drar till väst för att uppleva det verkliga livet. Det är 1870-tal och i det lilla samhället Butcher´s Crossing dit Will beger sig råder för tillfället en framtidsoptimism eftersom man tror att järnvägen ska komma till stan. Den har redan börjat planeras, sägs det.

Will är är ingen hård karl i början, utan både hans händer, hjärta och sinnelag är mjuka och oförstörda. Men i och med att han bestämmer sig för att följa med (och till stor del bekosta) en jaktexpedition till Colorados vildmark för att jaga bufflar, påbörjas hans utveckling från yngling till man. En av hårdingarna i trakten söker folk och påstår att det på ett ställe i bergen finns hjordar på flera tusen djur. Miller, som han heter, lockar med rikedomar efter att man sålt pälsskinn av alla dessa djur. Will är mer intresserad av äventyret än av pengarna.

Expeditionen fungerar som ett slags manlighetsrit i berättelsen. De är fyra omaka typer som lämnar präriehålan Butcher´s Crossing. Redan transporten till vildmarken blir smått dramatisk och väl på plats i bergen går det inte heller riktigt som planerat. Men bufflar finns det gott om, precis som Miller har förutspått. Han skjuter tiotals bufflar om dagen, de andra karlarna hinner knappt med att flå djuren innan kropparna stelnat. Snart ligger det hundratals flådda, ruttnande kadaver överallt och det natursköna paradiset i dalen bland Colorados berg förvandlas till en stinkande plats. Så kommer vintern alldeles plötsligt och männen måste förbereda sig på att övervintra i dalgången. Flera tusen pälsskinn ligger på hög i snön. När männen till slut återvänder till Butcher´s Crossing, är de bara tre, tärda och smutsiga. Och snart märker de att platsen inte alls är den samma som den de lämnade ett halvt år tidigare. Någonting har hänt.

Jag har uppskattat romanen av huvudsakligen två anledningar. För det första innehåller boken naturbeskrivningar som får en att reagera nästan rent fysiskt och det är omöjligt att inte tänka på dagens miljöförstöring pga människans hänsynslösa agerande. Som om Williams var före sin tid där. Det finns mycket tragik i kontrasten mellan naturens orörda skönhet i början och synen av resterna efter Millers skoningslösa framfart. I början är det en mäktig och vacker syn när den enorma buffelhjorden stillsamt rör sig genom dalen under den höga himlen. I slutet är synen makaber och tragisk. Det är svårt att ta in vad männen har gjort. Konsekvenserna av deras handlande är enorma. I förlängningen handlar boken om hur ekonomiska intressen (eller brist på dem) påverkar både individer och samhället.

För det andra gillar jag berättelsens lågmälda ton som faktiskt liknar den i Stoner. Även nu tillåter sig författaren att skildra skeenden som kännetecknas av att det ytligt sett inte händer så mycket men desto mer på det existentiella planet. John Williams har förmåga att gestalta mänskliga relationer och känslomässiga intryck på ett avskalat men effektivt och talande sätt. Existentiella frågor har stor betydelse i romanen och det är också de som når fram till dagens läsare.

Finns det några kvinnliga figurer i romanen? Ja, det förekommer kvinnor, men sparsamt. Det är ju en övervägande manlig värld som skildras. Den viktigaste kvinnofiguren är en ung tyska som jobbar som prostituerad i Butcher´s Crossing och som Will förälskar sig i. Självklart måste det finnas en kärlekshistoria som krydda. En ynglings vuxenblivande måste ju innehålla även den sortens erfarenheter. Och som han lär sig!

Butcher´s Crossing är helt klart läsvärd.

Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris. Den finns i olika format, även som ljudbok.

söndag, april 17, 2016

Åsa Beckman om Ferrantes väninneroman

I förra veckans Boklördag (DN 150409) anayserar Åsa Beckman Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Den bästa artikeln jag läst om den nu så heta romanen. 


lördag, april 16, 2016

Om (får)hunden själv får välja...

Om hunden själv får välja bok, så blir det gärna något om får. Alvin lyssnade på Lundströms bokradio imorse och blev kraftigt lässugen (Fårbondens dagbok av James Rebanks).



Nemesis

Ordet nemesis betyder hämnd eller vedergällning och Nemesis är också titel på en roman av Philip Roth (övers. Nancy Westman). Under läsningens gång blir det naturligt att fundera över sambandet mellan ordets innebörd och bokens handling och det är på det symboliska planet som man hittar det.

Romanen utspelar sig i en liten stad i New Jersey sommaren 1944. Det är en ovanligt het sommar och Newark, som är lågt belägen och omgiven av ångande våtmarker, drabbas av en kraftig polioepidemi. Huvudpersonen heter Bucky Cantor. Han är gymnastiklärare och fritidsledare och har under sommaren hand om en grupp pojkar som han tränar i fotboll. När barnen börjar insjukna, förlamas och flera dör, påverkas Bucky starkt. Han blir både desperat, arg, uppgiven och rädd. Plötsligt finner han sig själv hamna mitt i ett märkligt krig, ett krig som går ut på att bekämpa ödets och livets oförutsägbara och grymma nycker. Om det finns en Gud, varför gör han så här? Och om det inte finns någon Gud, vems fel är det då att viruset har fått fäste och sprids som en löpeld i staden? Människor letar efter syndabockar. Människor sörjer också alla de unga män som dog under landstigningen i Normadie i början på juni och det är inte särskilt svårt att hitta symboliska paralleller mellan händelserna.

Bucky väljer att lämna Newark och pojkarna på skolgården och åker i stället till ett sommarläger på landet där hans fästmö arbetar, i hopp om att fly polioepidemin. Men ödet är grymt och livet vänder. Det som sedan händer liknar nästan en klassisk grekisk eller shakespearsk tragedi, för ur kampen mot polion den sommaren kommer ingen segrande, det finns bara offer. Buckys öde är sorgligt, främst på grund av hur han skuldbelägger sig själv för något som egentligen bara händer och kan omöjligen vara någon enskild människas fel. Där kommer detta med nemesis in i bilden. Bucky vill göra om en allmän tragedin till sin personliga skuld.

Berättarrösten tillhör en man som var en av pojkarna på skolgården den sommaren och som också insjuknade i polio men överlevde, fast han i likhet med så många andra blev förlamad i benen för resten av livet. Flera årtionden senare träffar han den före detta fritidsledaren Bucky Cantor och får höra hans livs bittra berättelse.

Nemesis är en mycket fängslande läsning. Jag har förstås vetat vad polio var för sjukdom. Men jag har aldrig tänkt på hur fruktansvärt smärtsam och plågsam sjukdom polio var och att den kunde ha ett så hastigt förlopp. Inte heller visste jag att den kunde drabba vuxna och det mycket hårt. Philip Roth skriver avskalat men drabbande. Som läsare hamnar man mitt i människors rädsla, ilska och desperation och man känner föräldrarnas panik inför tanken att deras barn kan bli polios nästa offer. Roth låter oss också krypa in under skinnet på mr Cantor och ta del av hans känslor och relationer till sina närmaste. Roth hanterar också mycket skickligt det faktum att andra världskriget var både långt borta och mycket nära för amerikanerna just det året. När allt kommer omkring, finns det troligen varken någon gud eller ett öde. Snarare är det så att ibland har man tur och ibland har man det inte.
"Varje levnadsöde är en tillfällighet, och redan från början, vid befruktningen, beror allting på slumpen - det oförutseddas tyranni."

Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.