onsdag, april 23, 2014

Bokmania lottar ut "Revolutionsskrivarna" av Nawal El Saadawi

Jag har bestämt mig att fira Världsbokdagen lite extra här på bloggen, nämligen med utlottning av ett exemplar av Nawal El Saadawis roman Revolutionsskrivarna som jag bloggade om i måndags. Det är en grymt bra bok, skriven av en grymt bra världsförfattare och jag vill gärna smitta någon med läsningen med hjälp av den för #LäsningSmittar.

#LäsningSmittar 

Vad ska du göra för att vinna boken? Det är enkelt. Ta ett foto på dig läsandes en bok, antingen den som du för närvarande läser eller din favoritbok. Det ska synas vad det är för bok! Publicera bilden i ett inlägg på din blogg och skriv att du tävlar. Länka till det här inlägget. Skriv också en kommentar här nedan så att jag och andra vet att du är med och tävlar om Revolutionsskrivarna samtidigt som du försöker smitta oss andra med din bok.

Tävlingen är öppen till och med fredag, sedan utser jag en vinnare. Vinnaren meddelas dels här i ett nytt inlägg, dels i en kommentar på den lycklige vinnarens blogg. Är du med?

Lycka till!

#LäsningSmittar inte bara på Världsbokdagen


Idag är det den 23 april och Världsbok- och upphovsrättsdagen, instiftat av Unesco, och tanken med dagen är att fira boken, läsningen, biblioteken, författarna mm. Vad läser du idag? Själv kommer jag att växelvis ägna mig åt böckerna på bilden (ljudboken är Torgny Lingrens nya roman Klingsor).



Det pågår en hel del aktiviteter lite överallt idag, även på sociala medier. Till exempel Akademibokhandeln uppmanar till en #LäsningSmittar aktivitet som går ut på att man ska ta ett kort på sig själv medan man läser en bok och publicera bilden på facebook, twitter och/eller instagram. Läs mer genom att klicka på länken.

Själ tycker jag att man ska tänka på att smitta så många som möjligt med läsning året runt, läsning ska inte vara säsongberoende, den är inte som influensa eller vinterkräksjuka. Betydligt trevligare är den också, även om den är beroendeframkallande och kan innebära en livslång och obotlig "åkomma". I bästa fall alltså. Om man har tur och det går så "illa".

Grattis på världsbokdagen! Och glöm inte att krama en bok extra mycket idag. Som en present till er bjuder jag på en filmrepris. En underbar bokfilm!

tisdag, april 22, 2014

Mary Jones historia

En av vårens mest efterlängtade svenska romaner är Mary Jones historia av Elin Boardy (f. 1979). Hon debuterade 2008 med romanen Allt som återstår och 2011 följde hon upp framgången med Mot ljuset (läs min recension här). Med Mary Jones historia sällar sig Boardy definitivt till skaran av kvinnliga berättare som gör den samtida svenska litteraturen färgstark och livskraftig. Här tänker jag på t.ex. Kerstin Ekman, Terése Söderlind och Kristina Sandberg.

I sin nya bok utgår Boardy från R.L. Stevensons klassiska äventyrsroman Skattkammarön (1883) men vrider om fokus helt. Mary Jones, som är kökspigan hos den enbente sjömannen Long John Silver och har bara en liten biroll i Skattkammarön, blir i Boardys version romanens huvudperson. Förutom av henne bärs berättelsen av Silvers fru Dolores. Silver själv är fortfarande viktig för handlingens ramverk men har inte längre en central roll. Den innehas av kvinnorna.

Tidsmässigt spänner Mary Jones historia över några år, från det att Mary kommer till Silvers och Dolores krog i Bristol endast tolv år gammal, tills hon lämnar Dolores efter Silvers död på ön Hispaniola efter den katastrofala skattletarresan.

Dolores är en stolt, klok och stark kvinna vars livshistoria handlar om förtryck och våld (men också om kärlek och respekt tillsammans med Silver) och vars viktigaste ägodel är ett brev som intygar att hon är en friköpt slav. Vikten av att vara fri samt rätten att själv bestämma över sitt liv är deviser som hon förmedlar till Mary, bland annat genom att lära henne läsa och skriva. Först när man kan det kan man bli fri i sinnet, menar hon.

Boken vi läser är egentligen en anteckningsbok som Mary har fått av Dolores och som hon retroaktivt skriver om sitt liv i, men även om Dolores och Silvers liv så som hon får det berättat för sig. Genom skrivandet erövrar Mary språket och blir därmed medveten om sina upplevelser, känslor och drömmar. Fram träder en tänkande flicka som upptäcker sitt mänskliga värde trots att hon tryckt mot köksgolvet tvingas uppleva att kvinnor inte är mer än sexuella objekt. Med Dolores hjälp lär sig Mary att överleva i männens brutala värld. Fast Silver tycker hon om, han och Dolores blir hennes familj. En mycket viktig aspekt i Marys utveckling är hennes homosexualitet - i den lesbiska kärleken fullbordas flickans vuxenblivande.

Mary Jones historia är en stilistiskt vacker roman om identitet och tillhörighet. Elin Boardy ger den ursprungligen stumma kökspigan en klart klingande röst och hon får oss att tro att det påhittade har hänt. Det finns hopp, romanen är inte död.


(Den här recensionen publicerades ursprungligen i Eskilstuna kuriren 14-04-08. Här på bloggen publiceras texten med tidningens samtycke.)


Köp boken på Bokus eller AdLibris .

måndag, april 21, 2014

Revolutionsskrivarna

Nyhetssändningarnas rapporteringar från Tahirtorget i Kairo 2011 är svåra att glömma, jag kan fortfarande framkalla minnesbilder av platsen och det enorma myllret av människor, tält och röster. Män och kvinnor från alla samhällsklasser och i alla åldrar samlades och förenades i kampen mot regimen. Det var en mäktig syn. Jag minns att jag var lite förvånad över det faktum att så många kvinnor fanns där på Tahirtorget och aktivt utkämpade revolutionen. Vilka var de? Vad förde dem dit? Det sägs att historien skrivs av segrarna (där är sista punkten kanske inte riktigt satt ännu), men själva revolutionen i Egypten skrevs i hög grad av kvinnor.

Tack vare Nawal El Saadawis mycket läsvärda roman Revolutionsskrivarna kan vi lära känna några av kvinnorna som tältade där på Tahirtorget, för sådan är en av skönlitteraturens uppgifter - att ibland ta vid där nyhetsrapporteringar slutar och peka på samband som vid första anblicken är dolda men framträder som allt mer livsavgörande ju mer man skrapar på livets hårda yta.

Romanen Revolutionsskrivarna handlar om den välbärgade och välutbildade journalisten Fuada och hennes hushållerska Saadia, kallad Saadia Mörderskan eftersom hon i självförsvar har slagit ihjäl sin våldsamme man. Så här långt verkar det som att kvinnorna omöjligen kan ha något på djupet gemensamt, men det har de. De har lärt känna varandra i fängelset eftersom även Fuada har suttit fängslad. Fuadas och Saadias döttrar Dalia och Hanadi är jämnåriga, nu i tonåren, och båda är födda på fängelsets kalla betonggolv. Fuadas man och Dalias far Shakir är också journalist, en islamist. Politisk är han lite av en kameleont, som man är han en lögnare och, ursäkta uttrycket, ett svin. Shakir är koncentratet av den unkna kvinnosyn som feministen Nawal El Saadawi strider mot, han är också den som i romanen får representera den typen av manlighet som gör sig skyldig till övergrepp mot kvinnor. Men samtidigt är även han ett offer, för även han har suttit fängslad och till och med varit torterad.

Förutom att personerna i boken förenas i kampen mot regimen, har de en historia av övergrepp och brustna drömmar gemensam. Genom tillbakablickar på Shakirs, Fuadas, Saadias och den fattiga grannkvinnan Hamidas liv rör sig handlingen oundvikligen i riktning mot Tahirtorget och revolutionen som är romanens vinterkalla nutid. Kvinnornas berättelser handlar om olycklig kärlek, misshandel, prostitution, desperation, moderskärlek, våldtäkt och abort. Och, förstås, överlevnad och övertygelser. Överklass, medelklass eller underklass spelar i grund och botten ingen roll eftersom övergreppen är klasslösa. Därför dras alla med i revolten, därför blir alla tillsammans revolutionens skrivare.

Nawal El Saadawi har skrivit en stark roman och ändå berättar hon lugnt och lågmält. Hon bygger upp styrkan i berättelsen inifrån så att trycket liksom växer av sig självt allt eftersom handlingen fortskrider, ända fram till slutet. Revolutionsskrivarna handlar om att ta sin frihet, för den får man inte. Den måste man ta.

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.


Nawal El Saadawi uppträdde på Littfetsen i Umeå i vintras, se gärna hennes framträdande här.

söndag, april 20, 2014

Vår och sommar tänker jag mig i sällskap med Lasse Berg

Den första boken har jag redan lyssnat på - och blivit fullkomligt fascinerad av. Nu laddar jag inför sommarhalvårets långpromenader genom att ladda ner de andra två delarna i serien.





fredag, april 18, 2014

Snöstormen

Att lyssna på romanen Snöstormen av Vladimir Sorokin som radioföljetong var en läsupplevelse lite utöver det vanliga. Romanen som sådan är häftig och annorlunda och i kombination med Rolf Lassgårds uppläsning var det hela makalöst bra.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Snöstormen som på samma gång är både klassisk och modern. I språket och i berättarflödet känner jag igen spåren av de ryska giganterna Tolstoj, Gogol och Dostojevskij vars litterära ande svävar över texten och ger den den där känslan av litterär tradition och sammanhang. Snöstormen känns klassiskt rysk i varje bokstav, vilket tilltalar mig.

Var i finns då det moderna och nyskapande? I följande: Som genrebeteckning passar nog bäst etiketten sci-fi-artad dystopisk folksaga från landsbygden. Med zombieinslag. Fast dessa är tack och lov diskreta för annars skulle jag nog blivit avskräckt redan på förhand, zombier är inte min kopp te. Sedan förekommer det jättar också, bland annat en vars näsborre spelar en avgörande roll för handlingens utgång (där får valet av omslagsbilden sin förklaring också, för ni ska veta att jag har undrat över den).

Det finns fler märkliga varelser i romanen, så som hästar som antingen är små som rapphöns eller stora som flervåningshus. Snöstormen handlar om en hetsig provinsialläkares resa till en avlägsen by som har drabbats av en märklig farsot från Bolivia. Läkaren är på väg till Dolgoje med vaccin och för resan anlitar han kusken Harkel, en udda figur. Hans hästvagn är ingen vanlig vagn utan en självgångare som dras av ett femtiotal småhästar.

Läkaren och Harkel färdas i snöstorm och i en besvärlig terräng och de möts av många motgångar och konstiga överraskningar på vägen samt tvingas söka hjälp på ett par ensligt belägna gårdar som, naturligtvis, bebos av märkliga figurer. Det är breda vidder, skogar, kallt och blåsigt, snöoväder och töväder om vartannat och det dricks vodka. Det är ofta rätt surrealistiskt och jag försöker tolka alla de märkliga inslagen på något sätt men de är många, en rimlig tolkning låter sig inte göras, så jag ger upp och låter mig bara svepas med av Sorokins fantasifulla och mångtydiga berättelse som jag när allt kommer omkring gillar väldigt mycket. Eftersom boken är en dystopi, går det mesta åt helvete under tiden färden pågår, det ligger i sakens natur och är inget att tassa kring eller förtiga. Det som är spännande är på vilket sätt den slutgiltiga katastrofen sker.

Eller är det så att snöstormen är Putin? Är Harkel det gamla Ryssland? Är läkaren det gamla Sovjet? Ni ser att jag inte kan låta bli att lägga in tolkningar, särskilt när jag vet att Sorokin är en stor Putinkritiker och när det känns uppenbart att boken är en allegori. Eller är den inte alls det? Det kanske bara är en modern rysk saga. Oavsett vad, är Snöstormen är fascinerande roman. Och Vladimir Sorokin är en fascinerande författare, betecknad som en av Rysslands just nu största.

Här finns en liten länksamling om Vladimir Sorokin.


R.I.P. Gabriel García Márquez

Gabriel García Márquez (1927 - 2014)


Ännu en rysk roman som radioföljetong

Jag har lyssnat klart på Snöstormen av Sorokin och gått raskt över till den tidigare sända radioföljetongen Det tomma hemmet av Lidia Tjukovskaja (bokutgåvan finns här). Ljudfilerna ligger kvar på webben bara fram till den 3 maj, så det börjar bli bråttom.
"Lidia Tjukovskajas roman "Det tomma hemmet" är en modern klassiker med en dramatisk historia. Romanen skrevs under Stalins värsta terrorår under 30-talet, men manuset hittades av en slump först 1957. 
Vi lär känna den oförvitliga medborgaren Sofia Petrovna Lipatova som bara ska rätta till ett litet missförstånd som drabbat hennes älskade son Kolja som är mönstersovjetmedborgare.
Maria Hörnelius läser." (info från radioprogrammets hemsida)

Har du lyssnat på följetongen eller läst boken?

onsdag, april 16, 2014

Hem

Fulländad, mästerlig och stark. Det skulle kunna räcka med dessa tre ord för att beskriva Nobelpristagaren Toni Morrisons nya roman Hem i vilken hon gräver djupt ner i människans själ och blottar hennes förmåga till både grymhet och kärlek, hat och försoning.

I början av 1950-talet pågick Koreakriget, ett krig där också drygt 36 000 amerikaner dog medan många också blev skadade och sargade för livet. Samtidigt präglades USA fortfarande väldigt mycket av rasism och förtryck av svarta.

Huvudpersonen i kortromanen Hem är Frank Money, svart och och tillbakakommen från Koreakriget. Full av hat och självförakt och svårt traumatiserad ligger han inlåst på ett mentalsjukhus, plågad av sina krigsminnen och förlamad av skräck över vad han har sett och ångest över grymheter han själv har begått.
Ett barn. En liten, liten flicka.
Jag tänkte inte. Jag behövde inte tänka.
Det var bäst att hon dog.
Hur skulle jag kunna låta henne leva sedan hon tagit med mig till ett ställe som jag inte visste fanns inom mig?
När Frank nås av beskedet att hans älskade syster Cee är svårt sjuk på grund av livsfarliga skador som en hänsynslös läkare har åsamkat henne genom experiment och våld, rymmer han från sjukhuset för att rädda henne. Medan han avverkar det stora geografiska avståndet till staden där den sjuka Cee befinner sig, hinner han tänka en hel del. Han bestämmer sig för att ta sin syster tillbaka till deras barndomsstad i Georgia, trots att tanken på platsen är ångestladdad. Under tiden får vi också ta del av Cees livsöde.

Romanens titel - Hem - är symbolladdad. Boken handlar inte primärt om att komma hem till en fysisk plats, även om Frank och Cee gör det också. Det handlar mest om att komma hem mentalt och själsligt. Att liksom komma hem inom sig själv. Att finna ro, att försonas med sitt förflutna, att både vilja och orka gå vidare med sitt liv hur trasig man än har blivit.

Toni Morrison skriver sparsmakat men kraftfullt och hon växlar berättarperspektiv. Hem är också en mycket visuell roman. Bilderna som Morrison använder sig av är ofta brutala och, har jag förstått efteråt, också symbolladdade eftersom de ibland förebådar något som händer längre fram i handlingen. Som till exempel i en scen i köket i början av Cees vistelse i läkarens hushåll. Cee och kokerskan ska skära upp några meloner när följande dialog äger rum:
När de kommit in i köket plockade Sarah fram tre meloner ur en korg. Hon smekte först långsamt den ena och sedan den andra."Hanar", sa hon med en fnysning.Cee lyfte upp den tredje, strök över dess citrongula skal och pressade pekfingret mot den lilla gropen vid skaftet. "Hona", sa hon och skrattade. "Det här är en hona.""Halleluja!" Sarah började också skratta lågt och kluckande. "De är alltid allra sötast.""Och alltid allra saftigast", inflikade Cee."Inget slår en flicka när det gäller doften.""Och inte i fråga om sötma."Sarah tog upp en lång vass kniv ur en låda, och med stora förväntningar på den kommande njutningen skar hon flickan i två delar.
Allt eftersom blir även vissa omvända paralleller mellan Franks agerande i Korea och förtrycket som Cee utsattes för synliga. Barndomsminnen, Franks krigsminnen, Cess berättelse och romanens nutid blandas och vävs samman till en oförglömlig historia om livets mörker men också om ljusglimtar som kan lysa upp det, förhoppningsvis permanent. "Träd dör. Sköldpaddor blir kokta i sitt skal. Beskriv det om du kan", säger Frank på ett ställe i boken, som en direkt uppmaning till författaren. Toni Morrison kan beskriva sådant. Det är vad hon gör. Och läsningen blir oförglömlig.

Köp boken på Bokus eller AdLibris.